Jag hatar geometri. Eller, rättelse, jag hatar sekunderna/minuterna före man fattar och kan börja räkna - då känns det så jävla hopplöst. Igår hade jag ungefär 30 tal att räkna ikapp efter det jag missade förra veckan. Gnöff. Först försökte pappa hjälpa mig, det gick väl hyfsat men han hittar alltid på egna små räknesätt som inte alls är som matteläraren tänkt sig. Inte desto mindre blir det alltid rätt svar. Haha. Det slutade i alla fall med att jag skaffade mig hjälp via msn och fick det mesta gjort. Man tycker att det kunde vara kvar lite snö sen igår. But nein. Inte en flinga. Lera, lera och åter lera. Mysigt. Och nu kom Fina och satte sig här bredvid med en fet godispåse - jag är hungrig. Buhää. Fast jag är glad att jag inte är helt megaförkyld som alla andra verkar vara. Orkar inte med att känna sig som en ballong som både är slattrig och tom på samma gång som full med slem. Trött med tankar som känns som sirap. Nej tack. Jag behöver en bil.Ungefär på direkten. Värdelöst att ha körkort men inget att köra. Bonustracksen på The Killers Sam's town är.. ja. Självklara. "Just tell them we're gonna need an hour or two, 'cause we're gonna go and change somebodys world"