Bara för att jag ska sova nu och nyss har pratat med L i telefon.

Det är såhär det ska kännas, precis såhär.

Something 'bout the way the hair falls in your face
I love the shape you take when crawling towards the pillowcase
You tell me where to go and
though I might leave to find it
I'll never let your head hit the bed
without my hand behind it

Ångest.

Jag måste göra en skitbra frontpage till mitt slutarbete innan tisdag men jag har noll inspo. Glööööö. Jaja, i helgen (= strutstekniken tills vidare).

Nästan fånigt billigt med en fin jacka för 59 kr. Originalpriset är 349 kr.

Shit. Jag blev livrädd i cirka 5 minuter när jag upptäckte att åhörarkopiorna till mitt slutarbete var puts väck (läs: kvar i skolan). Helvete, tänkte jag och ringde till Em som är så värd så himla många guldtackor och skogar för hon hade tagit med sig det hem när hon såg att jag glömt det. tacksamtacksamtacksam

Blä. Det snöade idag. Dubbelblä.

Eftersom mina "vita" skor numera inte är vita utan typ skitbruna (fläckvis) s letar jag efter substitut.. Och hittade (från Soft Grey/La Reoute). Eller ja, det tål att funderas på i alla fall. För vita skor SKA jag ha. Som går att tvätta och inte blir, av någon outrgundlig anledning, skitiga av vittvättmedel. Satan.

 De här från Adidas är hypade av ungefär hela modebloggvärlden men det skiter jag i, de är söta som socker. Jag och rosa.

Dessa, fast i brunt kalvskinn, gillar jag också. Urgel. Det finns mycket fint i världen.

 Mitt slutarbete är inbundet och klart inför redovisningen på måndag. Jag är först och det är läskigt. Ännu värre är vemodet inför att sluta skolan (igen). Det..kommer kännas konstigt att dessa människor som jag ändå fäst mig vid kommer försvinna ur mitt liv mer eller mindre. But, as we go on in life..

Som vanligt får Klara mig att fundera;

Man har bara en ungdom, så vitt jag vet.

Det känns ju rätt onödigt att jag "slösar bort" min på att vara vuxen.

 Vafan, jag får ta och skärpa mig. Viljan finns, ja jisses, men någonstans där på vägen saknas den extra knuffen ut i verkligheten och så blir det liksom aldrig mer än min trygga vardag.

Knuffa mig?