J är häftigaste ålänningen jag känner. Utan protest. Wynderful att prata med om allt och alla, och bara vara sådär befriande brudig med. Waha.Jag längtar till maj. Till min 19-årsdag. För då ska jag gratta mig själv genom att beställa skor från La Redoute. Kanske 2..eller 3 par. Namnam. Jag vet precis vilka. Jävla M som kommit hem från kryssning i USA. Blähä. Disneyworld, Miami och hela köret. Jag är inte alls avundsjuk. Inte alls.

Böhö. Slutarbete. Icke rolish. Fast mitt är inte så avancerat som en del andras, stackare. Inte för att mitt inte var det från början, innan jag insåg att jag skuell få ett helvete med det sen. Jag känner mig så himla tillfreds med livet just nu. Det är jättejätteskönt efter att all skit. Jag har en plan med min utbildning, det går toppenbra i skolan, min pojkvän är den underbaraste människa jag någonsin träffat (av det andra könet, så att inte Klara tror jag är otrogen), jag har avancerat på jobbet och får himal trevlig lön i sommar, vi ska till kreta eller egypten i juni, det är vår och i helgen ska jag till mein frau. Faktiskt, det kunde inte vara bättre. Ni måste ju tro att jag har någon form av dubbel personlighet med tanke på hur mina blogginlägg ser ut, men det är såhär det känns för det mesta. Även om alla har sina små grubbelstunder. Naj, nu ska jag äta med Em och Li. Appropå mat längtar jag till vår avslutningsmiddag på ÅSS... Muuums.

När ska människor förstå att en blogg är något man väljer att läsa. Om man vet att innehållet kommer störa en och man inte vill det så går man inte in och läser. Men det är väl någon mysko drift folk har, lite maschokistiskt sådär. Min blogg är stundtals högst personlig och stundtals rätt ytlig och handlar inte om något särskilt. Jag har valt att ha det så för att jag trivs med det. Jag är bra på att uttrycka mig i ord men ännu bättre i skrift, och i alla fall jag fungerar så att ibland behöver jag få saker ur systemet - sen känns det bättre efter (till ex.) en tillfällig svacka. Lite som att skriva dagbok, fast jag vill gärna att t.ex Klara ska kunna läsa det så det fick bli en öppen blogg. Alltså,vad jag skriver i min blogg så länge det följer lagen = inte ditt problem bloggläsande = frivilligtDet är enkelt, folks, skriv bara inte in adressen.

Jag ska få träffa Klara i helgen och skratta. Fast i slutändan är det hon som får ett längre liv - egentligen.Nu ska jag ha engelska prov. Tjosan express.

Jag är väldigt lyckligt lottad. Men jag önskar att en del gamla ärr kunde försvinna och sluta svida när jag kommer att tänka på saker. Det förstör så mycket, det grumlar. Det förstör, eftersom jag inte riktigt kan få bort det. Ibland fastnar jag och tragglar,men jag kan mer och mer ta mig ur det. I alla fall.Det är svårt för mig att förstå, hur man kan behandla någon som jag (och andra inblandade) har blivit behandlad. Och av någon som man övht inte trodde var kapabel till sådana handlingar. Det är ett fruktansvärt egoistiskt handlande. Jag antar att det inte är särskilt konstigt att det sätter sig ganska djupt. Det är nog heller inte så konstigt, att den dag den här personen kommer stå där och det har gått åt helvete (för man kommer aldrig undan, what comes around goes around), kommer jag vara väldigt glad och förmodligen le en hel del. För det känns som att det vore helt rätt. Alldeles, alldeles rätt. Det är så fruktansvärt trist när människor inte förstår att deras handlingar kan förstöra för någon annan en väldigt lång tid framöver. Att det kommer påverka och grumla glädjen och lyckan man känner under en längre tid. Som ett ärr som svider till. Och man blir rädd och bränd. För att någon lät sin egen förvirring gå ut över andra människor. Ofta går det ju också ut över personen som betett sig som ett svin, i längden eller kortsiktigt. Det kommer ikapp. " Det var precis som när man läser i böcker om aliens som tagit plats i en människas kropp. Han såg ut som, luktade som, kändes som och pratade som den man jag känt - men ögonen var annorlunda. Tomma. Det fanns ingenting kvar av den person jag älskat i den där kroppen."

Dreeeewl. Ännu mera dreeewl.Jag vill ha.

Det här måste jag göra. This is what I aim for.Det här blir svårt. Jag vet. Men inte desto mindre ska det gå. Det känns SKÖÖÖNT att ha en plan, att veta vad som gäller. My masterplan!

Ingen gör mig så upphetsad som Klara. Tydligen. Mika - LollipopDen här låten får mig att tänka på Klara. Hahahaha.