Det regnar. Men det gör mig inte ett smack för jag sitter på jobbet. Så länge det slutar regna till klockan 14 förstås..

Alla på jobbet fick nyss ett förkläde samt en grillvante var och lite annat grilljox av företaget. What? Fast rent otippat får det mig att längta efter grillat, med bearnaise sås och nypotatis! Smask.

Jag har fortfarande inte gjort den interaktiva kursen som jag måste göra innan veckan är slut. Men hur sjutton kan man avsätta 4 h till något sådant hur som helst? Jag har inte 4 h över för en massa värdskapsbullshit. Men det får väl ordna sig på något sätt.

Igår fick vi hem taxfree-katalogen tills vi ska flyga till Sardinien. Funderar lite på en ny parfym, kanske Clean 'Fresh Laundry' som jag varit nyfiken på länge men annars vet jag inte.

Back to work.

Det är hett att vara kränkt, visste ni det?

I alla fall enligt P3.

Så just nu gör det inget om du kränker någon, eller?

--

Just nu sitter Klara på Mallorca och gör...någonting.

Jag sitter på jobbet och tjänar ännu mer pengar.

Idag hämtade jag ut mina nya glasögon, de är jättefina! Väldigt mycket sekreterar-look. Jag gillar det, efter mina ovala "barnglasögon" ville jag ha något dramatiskt som syns!

Hämtade ut mitt Asos paket också, underbara slappa sommar t-shirts, ett par jättefina sandaler med flätade läderremmar och en klänning som jag tror syrran får köpa istället om hon vill ha den.

Nu ska jag börja ta och åka hem.

(Linda springer runt och säger 'aj' för hon håller på att gå in ett par skor)

Jag gick igenom alla mina gamla tonårsdikter jag plitat ner, vilken tonåring har inte försökt få ut sin ångest över livets konstiga svängar genom diktande?

Men faktiskt, jag var stolt då och jag är stolt nu.

Jag är inte särskilt bra på att teckna, kan absolut inte sjunga och något instrument vill jag inte påstå att jag behärskar.

Men skriva, det kan jag faktiskt. Och mina dikter är jag stolt över, de är vackra. Jag blir förvånad över mig själv när jag läser dem igen, eller ja, de flesta av dem - alla har skelett i garderoben.

Är det faktiskt jag som skrivit detta? Min hjärna som knåpat ihop det?

Nu ska jag hem från jobbet.

Hem till min L.

(jag kan fortfarande inte fatta att mina drömskor faktiskt ska bli MINA drömskor, kalla mig besatt eller vad som helst men jag kommer inte tro på det förräns jag har dem i min hand)

Radar driver med smal-hetsen i Hollywood. I like it.

Framtiden kommer tids nog, att lägga för mkt tid på att oroa sig över den i förväg förstör bara din nutid! Detta kommer inte alls ur rätt fingrar, jag vet.

Hur framtiden än kommer se ut, hur ditt liv än blir

- så kan du vara säker på att det kommer bli ett stort äventyr!

...

Klara fyller jämnt om några dagar. Jag säger grattis nu eftersom hon befinner sig på sydligare breddgrader på den stora dagen.

Du betyder mycket för mig din blekfis (okej, efter helgen lär det vara jag som har den titeln)! Utan tvekan är Klada en av de personer som står mig närmast, om jag ska vara ärlig har jag aldrig haft en så lång vänskapsrelation med någon utan tröttna. Hon är speciell, den där Klara.

Älskling är underbar, han har löst mitt stora foderproblem åt hästarna i juni. Fantastiskt! Jag har verkligen oroat mig för det då jag inte haft en jäkla aning hur jag skulle lösa det men nu är det bra.

Ikväll blir det Dr. House kl 22 och före det ska jag ut och pyssla om mina djur. Imorgon ska jag försöka röra på den ena lite också tror jag, den grisen vrickade sig ju en smula i lördags när han våldade av sig sin ena sko så han har fått vila. Ehm, ja det här var ju jätteintressant.

Uttråkad. Egentligen borde jag göra den interaktiva kursen som alla på jobbet måste göra men den tar 4 h och det har jag inte nu så det får bli i helgen eller något. Berättarrösten är tyvärr en borrmaskins-wannabe med ett fruktansvärt uttråkande monotont ljudläge. Trist. But you have to do what you have to do.

Shit. Borde gå och ta ut linserna, det svider i ögonen nu.

Jävla hö och skit på praktiken som smutsar ner ögonen. Snörfel.

På tisdag kommer jag bli ägare till mina drömmars pumps.

Det är helt jävla sjukt. Eller är det jag som är det?

Jag tycker om mina syskon och min familj, ibland slår det mig hur jäkla lyckligt lottad jag är på jorden. Även om allt inte är/blir som man vill, så kommer jag alltid att ha dem där för att vi hör ihop. Det är väldigt dyrbart.

Nästa vecka lagas min bil medan jag är i Sthlm hos mein Klara och.. ja, gör sånt jag inte brukar göra. Mitt stora Asos paket kom igår men eftersom det sitter fast hos tullen så kan jag inte hämta det förräns på torsdag då jag även ska hämta mina nya Burberry glasögon. Maha, nu kan ingen kalla mig 10 år när jag har glasögon!

Helt plötsligt känns världen för stor.

Och jag gillar inte attityden hos vissa människor, även om det är med en skämtsam klang, när de snackar skit (eller någit ditåt) om sina pojk-/flickvänner osv när han/hon inte är med. Det känns.. himla obekvämt att höra.

Exempel:

"Jag kunde ju helt klart fått något bättre men nu nöjer jag mig med detta"

Jag vet inte, vad är det för omedveten/medveten bitterhet som gör att man säger något sådant (i detta fallet på allvar) om sin sambo/pojkvän/osv?  Jag blir fnoskig på sånt. If you don't like it, leave it.